Motorik är barnets förmåga att styra sina rörelser, och delas in i grovmotorik (stora rörelser som engagerar hela kroppen, som att springa och klättra) och finmotorik (precisa rörelser i händer och fingrar, som att plocka upp saker eller rita). Barns motoriska utveckling går snabbast under de första levnadsåren hos små barn och tränas bäst genom vanlig lek och rörelse i vardagen, inte genom särskilda övningar eller ren gymnastik.
Vad är motorik och vilka delar ingår i den?
Motorik delas in i grovmotorik och finmotorik, och båda tränas parallellt även om de utvecklas i lite olika takt.
Grovmotoriken handlar om större rörelser som engagerar hela kroppen: armarna, benen och fötterna arbetar tillsammans när barnet springer, hoppar, klättrar och hänger. Det är den motorik som gör att barnet kan ta sig fram, hålla balansen och röra sig med kontroll i rummet.
Finmotoriken är de mer precisa rörelserna i händer och fingrar, som att plocka upp saker mellan tumme och pekfinger, hälla upp vatten i ett glas eller hålla i en penna. Den kräver ett finare samspel mellan öga och hand än grovmotoriken gör.
Till motoriken hör också koordination, alltså förmågan att låta olika kroppsdelar och sinnen samarbeta i ett rörelsemönster, till exempel när barnet springer och samtidigt siktar på att fånga en boll. God koordination gör att rörelserna blir smidigare och mer träffsäkra ju mer barnet övar sig på att koordinera syn, hörsel och rörelse samtidigt. En stark motorisk förmåga hänger också ihop med inlärning: barnet lär sig lättare nya saker när kroppen redan känns trygg och kontrollerad.
Hur utvecklas barnets motorik och vid vilken ålder?
Den motoriska utvecklingen följer ett tydligt mönster, även om åldern för varje steg varierar mellan barn. Grovmotoriken kommer först: barnet lär sig krypa, resa sig och till slut springa, för att sedan gå vidare till att klättra och hänga i lekredskap.
Finmotoriken hänger ofta ett steg efter. Att plocka upp små saker mellan tumme och pekfinger är en färdighet som förfinas under det första levnadsåret, och den fortsätter sedan att utvecklas långt upp i förskoleåldern i takt med att barnet övar på allt mer precisa uppgifter, som att klippa med sax eller knäppa knappar.
Utvecklingen sker inte i en rak linje. Ett barn kan göra ett stort motoriskt kliv framåt under några veckor för att sedan verka stå still ett tag, vilket är helt normalt. Spridningen mellan barn är också stor, och en något senare start på en förmåga säger i sig inget om barnets utveckling i övrigt.
Flera förskollärare och forskare har på senare år pekat på att dagens barn i genomsnitt har en något sämre grundmotorik än tidigare generationer, ofta kopplat till mindre fri utomhuslek och mer stillasittande vardag. Det gör det ännu viktigare att medvetet väva in rörelse i vardagen i stället för att förutsätta att den kommer av sig själv.
Så stimulerar du motoriken i vardagen
Motoriken tränas bäst genom vanlig lek, inte genom särskilda övningar eller dyr utrustning.
- Rörelse utomhus: att springa, klättra och balansera i naturen eller på en lekplats stärker grovmotoriken och rörelseförmågan samtidigt som barnet får testa gränserna för vad kroppen klarar.
- Bygglek och pyssel: att bygga med klossar, träda pärlor eller kasta och fånga med ärtpåsar tränar finmotoriken och samspelet mellan öga och hand, och hjälper barnet att utveckla både grov- och finmotorik samtidigt. Enkla ärtpåsar av tyg räcker gott och kan användas både inomhus och utomhus.
- Vardagssysslor: att duka, hälla upp mjölk eller klä på sig själv ger finmotoriken naturlig, upprepad träning utan att det känns som en övning.
- Fysisk aktivitet tillsammans: lekar och andra aktiviteter som innebär att springa, hoppa eller balansera med hela familjen gör att barnet tränar koordination och sin motoriska förmåga på ett sätt som känns roligt snarare än instruerat. Daglig fysisk aktivitet, även bara en kort stund, gör större skillnad över tid än enstaka längre träningspass.
I förskolan får barnet dessutom mycket motorisk stimulans genom den fria leken tillsammans med andra barn, vilket är en viktig del av varför lek tillsammans med jämnåriga har så stor betydelse för utvecklingen och för barns lärande i stort.
När ska man uppmärksamma motoriska svårigheter?
De flesta variationer i motorisk utveckling är helt naturliga, och det finns ett brett spann för vad som räknas som normalt. Men om ett barn tydligt ligger efter jämnåriga i flera moment samtidigt, ofta tappar balansen, visar ovanlig stelhet i rörelserna, eller tycks ha svårt med sådant som andra barn i samma ålder klarar, kan det vara värt att uppmärksamma.
Motoriska svårigheter kan i vissa fall vara kopplade till en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, men det är alltid BVC, förskolan eller en läkare som avgör om besvären beror på en funktionsnedsättning eller är en naturlig variation, inte något ni behöver bedöma själva. Ett barn som har svårt med både grov- och finmotoriska moment samtidigt, och där svårigheterna inte avtar med tiden, är en tydligare signal att uppmärksamma än att barnet bara ligger något senare än syskon eller kompisar inom ett enskilt område. Att beskriva vad ni ser i vardagen och lita på professionell uppföljning är det bästa sättet att gå vidare om oron finns kvar, oavsett om den till slut visar sig bero på en funktionsnedsättning eller inte.
Har du redan börjat träna grovmotoriken utomhus genom att lära barnet cykla, eller vill komma igång med finmotorisk stimulans genom sensoriska leksaker som ofta rekommenderas vid en funktionsnedsättning och genom pedagogiska träleksaker, finns det gott om enkla sätt att väva in motorikträning i sådant barnet redan tycker om att göra. Även fri lek i skogen är ett av de effektivaste sätten att låta grovmotoriken utvecklas i sin egen takt, helt utan styrda övningar.
